onsdag 3 augusti 2011

25 timmar i Norge


Har fått skarpa tillsägelser från "Stor Chefen", han är "så jävli trött på han Feskarn" så det är väl dags med en uppdatering.

Jag vågade mig änn en gång över grännsen men jag var i och för sig därifrån lika fort som jag kom dit. Missingmyr var destinationen och det var händelserika 25 timmar. Det blev mycket klättring(eller ja, så mycket man hinner med 3 personer), kustutflyckt till Fredrikstad för att bevittna ett hav av halvfeta medelålders Norrmänn, upstramning av Tyskar och fortsatt coaching av Jakob.

För egen del var det mer eller mindre första gången på ett halvår jag klättrade rep, känndes roligt att göra mer änn max 10 moves åt gången. Fick kvitto på det när jag föll efter kruxet på "Kunst for alle" där man mot alla odds kan falla, helt blank, var bara ett klassiskt ninjaskutt kvar. Jag får helt enkelt fortsätta mitt ensamma travers-harvande i Dye.



Stor Maskinen kokar up


Oj Oj Oj


Huvudväggen på Missingmyr


Lajfstajl


Utne Camping, funderar fortfarande på vilken typ av "tjomme" som spenderar sin semester där.


Lightpainting över en lagomt tom camping


Svensson's i Norge


Boyeah




Halvfeta Norrmänn i medelålder




Fortsatt kokande


Här följer en bildserie av en man vars "legendar-stämpel" stiger dag för dag. Jag har haft daglig kontakt men den här profilen i många år och jag slutar aldrig förvånas över den totala odugligheten kombinerat med ett fruktansvärt driv. Sisst vi talades vid hade han precis vaknat på soffan för andra gången. Han höll nämligen på att tvätta och "råkade sommna" på soffan mellan tvättarna som gick varmt nere i källaren. Själva sommnanet tror jag dock har att göra med öldrickandet som verkar börja bli mer regel änn undantag i den dagliga rutinen, men det är klart, vad gör man inte när man väntar på tvätten en tisdagseftermiddag? Soffan, ett par öl och en flötig Kebabrulle verkar va receptet till den magnet han verkar ha blivit på Freia.

Vi mötte upp Jakob på Missingmyr i helgen i förhoppning om att jag i fortsättning ska begripa mig på han lite lättare under våra "mentor" liknande samtal över telefon.

Fram emot eftermiddagen hämtade jag en stol åt Far som han kunde vila nerverna i och koppla av med en kopp Kaffe. Det dröjde inte många sekunder innan stolen var borta, lika så var Kaffetermosen och det krävde inte någon lång fundering över vart mina ägodelar tagit vägen. Stolen var ordentligt nersutten och inte en droppe Kaffe fanns kvar till dess ägare. Chipspåsen var för övrigt halvt uppäten innan jag ficka fatt på det lilla som fanns kvar.

Som ni förstår så är det ingen lätt uppgift man har som yngre kussin/mentor, men jag antar att man får ha tålamod med dom äldre. Dom är ju trotts allt inne på "döhalvan". Han får bara hålla på.